Bild till QMK:s rapport om jul

Bild till QMK:s rapport om jul

QMK jul sid1

Queers mot kapitalism släpper idag rapporten ”Jag har i många år hatat maten, julklappsleken och känt mig som en alien i familjen. Tio aktivister om jul”. Studien samlar tio aktivister och julfirare som generöst delat med sig av sina upplevelser kring jul. Framför allt ges en bild av samhälleliga idéer kring familjerelationer och hur en norm förutsätter en annan, säger Tove från QMK.

Vi har bidragit till rapporten med formgivningen.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrShare on LinkedInEmail this to someone
Brandtal om julen / Rant about christmas

Brandtal om julen / Rant about christmas

gran

Skrivet med/för Stockholms feministiska kör. Written with/for Stockholm’s feminist choir. In English below.

 

Vi har relaterat till julen för att det förväntats av oss.

Vi har varit på julspäckade ställen och ifrågasatt. Ibland har vi ifrågasatt den amerikanska underhållningen, ibland könsrollerna i julstöket, ibland den rasistiska ”humorn”, könande presenter eller det underliggande vi-et som vi är tänkta att identifiera oss inom.

Vi har varit med och njutit av gemenskaper som inte är perfekta. Känt glädjen av att vara med människor som bryr sig om oss. Ibland har stunderna av njutning framkallat ett dåligt samvete över att vi med vår delaktighet är med och legitimiserar ett så problematiskt koncept.

Julen har inte en självklar plats i våra gemensamma hjärtan,  men den gör sig plats i våra liv när så mycket av landet Sveriges dominerande kultur kretsar kring denna kristna högtid. Att hänga med på förväntningarna är lika jobbigt som att streta emot.

Vi har förhandlat. Förhandlingarna har handlat om köttmaten, om spriten, om stressen, om vilka som är inbjudna och om konsumtion. Vi har vunnit och förlorat.

Vi har känt oss lika besvärade när de julfirande idkar välgörenhet som när de inte gör det utan bara konsumerar för maximerandet av sin individuella njutning.

Vi har försökt att lämna traditioner, fylla dem med nytt innehåll och att acceptera. När vi har menat att det går att dricka glögg och ha på sig raggsockor under filt i noppig soffa för att årstiden kräver det har andra kallat det för ”julmys”.

När vi sätter ihop en decembershow för att ge uttryck för våra frustrationer och alla omöjliga tankar och känslor som kombineras när vi tänker på traditionen vet vi inte förrän veckan innan om vi kallar den för julshow eller decembershow. Det är lite både och.

Vi har givit och fått presenter. Ofta saker vi vill ha men aldrig själva skulle kunna stå för att inhandla. Vi har gjort presenter till de som köpt saker till oss. Vi har kommit utan presenter och bara tagit emot med en olustkänsla. Vi har köpt presenter och känt stressen.

Vi har ätit av maten eller lagat egen mat och då behövt förklara och försvara oss medan normen fått stå orörd och självklar. Starkare än någonsin. Köttätare har vunnit en massa livsstilspoäng när de visat sin nyfikenhet när de till och med kan tänka sig att smaka på senapsinlagd aubergine.

Vi har försökt att synliggöra hur julen aldrig kan särkopplas från kristendomen och hur centreringen kring denna och liknande helger alltid alltid alltid kommer att vara exkluderande i grunden.

Vi har varit alkoholkritiska. Samtidigt har det hänt att vi druckit mer än alla andra för att stå ut.

Julen har sålts in till oss som ett sätt, eller rättare sagt sättet att uppleva gemenskap på.

Men genom kören och andra kollektiva gemenskaper upplever vi syskonskap, glädje, energi och meningsfullhet varje vecka. Vi slipper vänta. Vi slipper känna ett behov av att kompenseras i tid och pengar för de relationer som uteblivit under året som våra uppväxtfamiljer ibland gjort. Vi vill ha mjuka klappar med handen snarare än en endaste klapp under en gran.

Granen som ändå kommer att ligga dött i ett dike utanför soprummet fram till maj istället för att kunna vara till nytta i kampen mot den globala uppvärmningen.

Vi önskar dig och oss själva decemberstrategier, mod, hopp och förändring. I slutet av december ska vi resa bort. Vi ska äta vegansk mat, ha seriemarathon, ha öppna och solidariska fester, vi ska också vara med våra uppväxtfamiljer, vara på bdsm-klubb, äta pizza, meditera och vara på det traditionella antijulsfirandet. Kulturer skapar oss men vi skapar också kulturer.

Vad du än är med om i långhelgerna, vet att vi är med om liknande saker.  Om du märker att det knyter ihop sig i magen av ensamhet, om du känner dig exotisk, om du har roligt som aldrig förr eller om du blir utkastad hemifrån så är vi också med om det på våra håll. Våra känslor och erfarenheter är inte individuella utan strukturella. Vi är inte ensamma.

We have related to Christmas because that is expected of us.

We have been at places swarming with Christmas spirit and we have questioned this. Sometimes we have questioned the North American entertainment, sometimes the gender roles in the preparations surrounding Christmas, sometimes the racist ”humour”, gendered gifts or the underlying we that we are meant to identify ourselves with.

We have partaken and enjoyed a sense of belonging, which isn’t perfect. Felt the joy of being with people who care about us. Sometimes the moments of pleasure have caused us to feel guilty about partaking and legitimising such a problematic concept.

Christmas does not have an obvious place in our common heart, but it takes place in our lives when so much of the country Sweden and its dominating culture concerns itself with this Christian holiday. To go along with the expectations is just as hard as fighting them.

We have negotiated. The negotiations have regarded meat consumption, alcohol, stress, who’s invited and consumerism. We have won and we have lost.

We have felt just as troubled when those celebrating Christmas advocate charitability as when they don’t do it, but simply consume for the sake of maximising their own individual pleasure.

We have tried to leave traditions, to fill them with a new content and to accept. When we have meant that it’s possible to drink mulled wine and wear thick socks under a a blanket in a burled couch, because the season requires it, others have called that ”Christmas cosiness”.

When we put together a December show in order to express our frustrations and all the impossible thoughts and feelings that are combined when we think about tradtion, we don’t know until the week before whether we will call it the Christams show or the December show. It’s a bit of both.

We have given and received gifts. Often things we want but never could have proudly bought ourselves. We have made gifts to those who have bought us things. We have shown up without gifts and just received, accompanied by an uncomfortable feeling. We have bought gifts and felt the stress.

We have eaten the food or made our own and then we’ve had to explain and defend ourselves, whilst the norm stays untouched and unchallenged. Stronger than ever. Meat-eaters have won a lot of life style points when they have shown curiousity by even considering trying a mustard-pickled eggplant.

We have tried to highlight how Christmas never can be separated from Christianity and how the centralisation around this and similiar holidays always always always will be exclusive at their core.

We have been critical to alcohol. At the same time, it has happened that we have gotten more drunk than any other person, in order to bear it all.

Christmas has been sold to us as a way, or rather the way, to experience belonging.

But through our choir and other collective communities, we experience siblinghood, joy, energy and meaningfulness every week. We don’t have to wait. We don’t have to feel the need to compensate time and money for those relations that have not been there throughout the rest of the year, as those families we have grown up with might have done at times. We want soft gifts in the form of strokes on our cheeks with a hand rather than a single gift under a Christmas tree.

The Christmas tree that nonetheless will lie dead in a ditch outside the garbage room until May, instead of being useful in the fight against global warming.

We wish you and ourselves December strategies, courage, hope and change. At the end of December, we will all travel some place else. We will eat vegan good, have comic book marathons, have open and solidaric parties, we will also be with the families we grew up with, be at BDSM clubs, eat pizza, meditate and go to the traditional anti-Christmas celebrations. Cultures create us, but we also create cultures.

Whatever you experience during the holidays, know that we are experiencing similar things. If you notice that you are getting a lump in your stomach from loneliness, if you feel exotic, if you are having fun like never before or if you are being thrown out of your home, we too are experiencing these things, each of us wherever we are. Our feelings and experiences are not individual, but structural. We are not alone.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrShare on LinkedInEmail this to someone