Riktningar

Här är drömmen om ett samhälle där effekterna av våra handlingar delas upp från våra intentioner.

Ett samhälle där beslut börjar hos dem som ytterst påverkas av besluten.

…där resurser delas efter behov. Välfärd ses som ett verktyg för att utjämna startfältet och inte som en bonus.

…där frihet innebär mer än mängden pengar vi kan skaffa oss och val vi kan göra.

…där andra metoder än utförsäkring används för att locka fram människors kreativitet.

…där människovärde betyder mer än enhetens produktionskraft.

…där etik och rättvisa är självklara verktyg för byggandet av grunder, inte som dekoration som fästs upp när allt är klart.

…där klimatkompensation förstås som just kompensation för något som tagits och aldrig kommer igen.

…där begreppet genus når bortom kvinnor och män, flickor och pojkar.

…där även underprivilegierade människor förstår sina relativt fördelaktiga positioner.

…där maktanalys genomförs innan försök till att skapa dialog för att undvika att dialogen återskapar det en vill motverka.

…där det inte behöver förhandlas om asylskäl eftersom asylrätten är generell och total.

…där personer i normativa positioner förstår att förtryck inte består av enskilda händelser, utan en fond mot vilken hela liv utspelas.

…där hälsa, ohälsa, missbruk och kriminalitet förstås i termer av social orättvisa. Lösningarna bottnar i skapandet av ett mer jämlikt samhälle snarare än straffskärpning och inlåsning.

…där det att förtjäna inte blandas ihop med hur mycket pengar en person tjänar.

…där ingen blir inkluderad på grund av eller trots sina yttre egenskaper.

…där det finns en förståelse för att exempelvis rasism, heterosexism och funktionism påverkar oss alla medan det påverkar vissa positivt på bekostnad av andra.

…där det inte finns någon militär och där våld inte behövs ens som självförsvar mot institutionellt förtryck.

…där säkerhet inte blandas ihop med trygghet. Polis och vaktbolag ersätts då medborgare involveras i skapande av sina närområdes trygghet.

…där det finns en förståelse för att allt som sägs vara “till för alla” i själva verket bara är till för normen.

…där ekonomisk tillväxt inte ses som ett självändamål.

…där det finns mål om minskad privatkonsumtion.

…där de som hyllas som privilegierade experter tackar nej till att delta i sammanhang på grund av bristande representation.

…där privilegierade personer inte gör sig till martyrer vid motstånd.

…där ett nej är ett nej.

…där otillgänglighet självklart betraktas som diskriminering och skadestånd betalas ut till alla som hindras från tillgång till samhället. Varje gång färdtjänsten är sen. Varje gång boken inte finns inläst. Varje gång en felaktigt nekas inträde på restaurang med ledarhund.

…där genusförskolor kallas förskolor och de som inte arbetar med genusmedveten pedagogik benämns som könsrollsförskolor.

…där lagar som är till för att skydda från våld och diskriminering också används i praktiken, inte bara som utfyllnadsblad i lagboken.

…där problem ses som gemensamma, inte som knutna till personen som påtalar dem.

…där internkritik ses som generositet, inte som hot.

…där synliggörande och arbete med konflikt ses som en självklar del av rättvisearbete.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrShare on LinkedInEmail this to someone