Maktutövning

Ämnen

Härskartekniker, motstånd, främjartekniker, förebyggande arbete, gränssättning

Principer

En negativ maktutövning är en handling eller brist på handling som bibehåller eller återupprättar ett status quo, alternativt förstärker nuvarande orättvisa förhållanden. Fokus ligger på vilka effekter som handlingen eller ickehandlingens får, oavsett intentionerna bakom. Här finns en text om härskartekniker och övningens bakgrund.

Tid

Denna övning kan göras i helgrupp (20 personer på 3 timmar) eller i smågrupper (5 personer i varje grupp på 3 timmar).

Resurser

 Negativ maktutövning workshop

1. Prata i helgrupp om olika roller vi kan ha eftersom våra erfarenheter kan vara utifrån många olika positioner. Vi kan vara den som utför en maktmässigt negativ handling, en som ber någon annan att utföra en handling, vi kan utföra den mot oss själva, uppfatta att detta händer i ett rum där vi är eller bli begränsade av någon på väldigt tydliga eller otydliga sätt.

2. Gå igenom nyckelbegrepp för övningen så som

Makt används här främst som möjlighet att påverka beslut som rör en, ha kontroll över sitt liv, få tillgång till det en behöver och utifrån sina förutsättningar. I andra hand möjlighet att påverka andra människors liv.

Maktordningar är de faktorer som påverkar våra möjligheter. Det är faktorer som alla berörs av och positioneras inom så som religiositet, klass, ålder och kön.

Maktpositioner är inte en fråga om identiet utan om hur vi positioneras av andra människor och av system vi lever inom.

Privilegiering är en process som gör att vissa får oförtjänta fördelar och enkelhet i ett sammanhang på bekostnad av någon annan. Hänger ihop med våra maktpositioner.

Ytterst berörd eller -drabbad är en person som är slutanvändare av något eller den vars livsvillkor påverkas av ett visst beslut.

Smågruppsövning, 5 personer

3. Dela ut exempelkort så att varje grupp har tre stycken. Varje exempel kan ges tio minuter och målet är att hinna skriva något i alla tabellens kolumner på den tiden.

4. Läs upp ett exempelkort och placera det så att det är tillgängligt för alla i gruppen. Skriv ned teknikens namn och beskrivningen i tabellens ruta under rubriken “härskarteknik”.

5. Fundera på och ge exempel på hur tekniken kan visa sig i praktiken och i koppling till maktordningar. Låt varandra berätta om egna erfarenheter och utmana er till att inte bara ta exempel där ni själva blivit begränsade av den. Anteckna ett av dessa exempel i tabellen i rutan “beskrivning”. (Undvik erfarenheter som har direkt koppling till gruppen ni gör detta i för att undvika behovet av direkt konflikthantering. Men återkom gärna till de situationerna med de berörda i ett för det uttalat forum).

6. Fråga den som berättat om ett exempel om den gjorde något i situationen för att stoppa händelsen, om någon annan gjorde något eller vad den önskar hade gjorts i stunden eller efteråt. Dessa gränssättningar har fokus på den som utför maktutövningen. Anteckna några av dessa under rubriken “motståndsstrategi”.

7. Fundera på om det finns något en kan göra för att motverka att situationen uppstår eller för att som tredje part i en negativ maktutövningssituation kompensera för det som händer utan att sätta en gräns mot den som utför handlingen. Dessa är med fokus på den som blir utsatt. Anteckna några av dessa under rubriken “främjarteknik”.

8. Lek med tanken att använda härskartekniken mot sig själv för att istället få resultatet av maktutjämning. Hur skulle det se ut? Anteckna några av dessa sätt under rubriken “mothårsanvändning”.

9. Ta nästa exempelkort.

10. Avsluta med ett mingel där ni får berätta för varandra två och två i taget om någon ny metod eller idé som ni fått ner i er tabell.

Storgruppsövning, 20 personer

3. Placera ut kort med benämningarna av teknikerna på ett bord eller på ett golv, om det är sätt som tillgängliga för deltagarna (förutsätter seende och rörlighet). Be deltagarna att välja ett benämningskort var som de har erfarenhet av och ett exempel på, oavsett i vilken roll de fick erfarenheten. Det finns blanka kort för situationer som deltagare vill ta upp men som ännu inte har fått benämningar. Det är viktigt att exemplen kommer från andra platser än den egna gruppen för att minska risken för att övningen utlöser ett behov av direkt konflikthantering.

3. I en runda är det fokus på en deltagare i taget. Deltagaren berättar om a). händelsen b). vad den eller någon annan gjorde i stunden eller efteråt. c). om de har någon önskan om vad som skulle ha gjorts. Den som delat får sedan välja om den vill ha förslag från andra på hur de hanterat liknande situationer, eller kanske skulle göra i den sitsen. Det blir ingen vidare diskussion och inga frågor, utan materialet som kommit upp får stå för sig själv tills ordet går vidare till nästa deltagare och dess kort. Fortsätt cirkeln runt. Ett varv kan ta hela två timmar i en grupp på 15 personer. Ta en paus.

4. Avsluta helgruppssamtalet med att upprepa några av motståndsstrategierna som nämnts i helgrupp. Kanske skriver ni dem på en tavla. Dela ut tabellen med rubrikerna härskarteknik >> beskrivning >> motståndsstrategi >> främjarteknik >> mothårsanvändning. Deltagarna kan arbeta en och en eller i mindre grupper om de vill med exemplen som tagits upp, deras benämningar och någon motståndsstrategi på varje. Fokus i denna övning läggs på att komma på främjertekniker och mothårsanvändningar. En främjarteknik är en förebyggande eller snabb uppbalanserande (kompensatorisk) åtgärd, så som att be om någons åsikt i en fråga där den tidigare blivit osynliggjord eller att föreslå en begränsad taltid. Mothårsanvändning är att använda en teknik mot sig själv för att luckra upp status quo och alltså hur en potentiellt ful teknik kan användas för att uppnå en långsiktig utjämning av maktrelationer. Ett exempel är att individualisera en normativ persons berättelse när den pratat som om dess upplevelser var allmänna genom att svara ”ja, det är din erfarenhet – vad har ni andra för erfarenheter?”. Tabellen och beskrivningar i mindre format kan även skickas med deltagarna för att göras efteråt.

Negativ maktutövning

 

Nedan är övningstabellen och exemplen på maktutövningstekniker i ren text. I inledningen finns de att hämta som pdf under rubriken “resurser”.

ÖVNINGSTABELL

HÄRSKARTEKNIK

(negativ) maktutövning som gör att de nuvarande maktförhållandena återskapas eller neutraliseras

BESKRIVNING

hur maktutövningen kan göras i praktiken

MOTSTÅNDSSTRATEGI

vad en kan göra, utifrån olika roller, för direkt motstånd om en lägger märke till maktutövningen

FRÄMJARTEKNIK

vad en kan göra för att förebygga maktutövningen eller balansera ut den om den redan hänt

MOTHÅRSANVÄNDNING

hur en kan använda maktutövningen mot den själv, för att få utjämnande effekter: en positiv maktutövning

 

EXEMPEL PÅ NEGATIV MAKTUTÖVNING 

REAKTIVITET

att låta bli att lösa ett problem tills någon som är personligen utsatt påtalar det.

KÄNSLOKRAV

att förvänta sig att deltagare ska ha en viss känsla (ex. peppighet, hoppfullhet), inte att känslor kommer av det vi gör och där vi är.

URSPÅRNING

att rikta fokus på hur jobbig situationen är för en som inte är direkt drabbad av något som behöver förändras. Ex. martyrskap.

URVATTNING

att tämja ett gräsrotsförslag med systemförändrande potential till att bli ofarligt och systembekräftande.

ASSOCIATION

att objektifiera en person genom att ta upp ämnen som en tänker är i personens intresse på grund av dess föreställda grupptillhörighet. Ofta med en föreställning om att ha något av värde att tillföra på området.

VÅLD & HOT OM VÅLD

att skrämma någon till att agera eller inte agera med rädsla för konsekvenser.

PROJICERING

att placera sina egna tankar eller beteenden hos någon annan än sig själv.

OSYNLIGGÖRANDE

att inte ta in eller tysta berättelser eller personer som representerar något annat än det som vanligen pratas om och utifrån.

KAPNING / CO-OPTERING

att deltagare med andra erfarenheter och egenskaper än andra i en grupp assimileras och endast kan verka på resten av gruppens villkor.

ALIBISERING

att försöka frikänna sig själv eller en grupp från ansvar eller brist med hänvisning till en policy eller representanter för en tänkt egenskap som finns i gruppen.

LÖSNINGSKRAV

att inte tillåta kritik som inte innehåller en lösning, lägger allt ansvar på den som upplever problemet. Ofta med hänvisning till att kritik utan lösning inte kan vara konstruktiv.

UTANFÖR AGENDAN

att genomföra åtgärder så som temadagar som inte påverkar kärnan i verksamheten.

OBJEKTIFIERING

att reducera någons person eller kompetens till en enda egenskap eller ett enda område.

TOLERANS

att ge ett villkorat godkännande av någons egenskaper. Gör att den som tolererar verkar vara neutral medan den som tolereras förväntas vara tacksam.

RYKTESSPRIDNING

att på ett indirekt sätt smutskasta eller ifrågasätta någon.

PÅFÖRANDE AV SKULD & SKAM

att vända tillbaka en situation mot den som blivit drabbad, så att den börjar tvivla på vad som hände, sin delaktighet och sitt ansvar.

SMUTSKASTNING

att genom personliga påhopp påverka någons status eller trovärdighet.

VÄLGÖRENHET

att förvänta sig en belöning för att genomföra ett utjämnande arbete. Omfördelningen betraktas inte som en självklarhet utan som bonus när systemet uppfattas som neutralt.

LIKABEHANDLING

att betrakta insatser för ökad jämlikhet som att den strukturellt missgynnade får orättvisa fördelar snarare än att tänka att utgångsläget är orättvist.

SÖNDRA & HÄRSKA

att sätta två strukturellt utsatta grupper mot varandra.

TOLKNINGSFÖRETRÄDE

att utgå ifrån sig själv och sätta sina egna ord på andras historia, liv, kroppar.

ANDRAFIERING

att avhumanisera en person eller grupp så att dess behov och livsvillkor uppfattas som mindre betydande än andras. Ex. skilland i tal om “barn” och ”papperslösa barn”.

KULTURELL APPROPRIERING / STÖLD

att använda ett uttryck som en inte har rätt till och tömma det på innehåll för sina egna syften. Ex. “afrikansk dans” och pridefestival arrangerad av kommuner.

FÖRMINSKANDE

att avfärda en situation eller person, ofta med fokus på den utsattas bristande kunskaper eller erfarenheter.

DUBBEL BESTRAFFNING

att behandla allt någon gör som “fel” eller att ställa någon inför val mellan olika dåliga alternativ.

UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION

att inte ge andra samma möjligheter som en själv har till insyn.

ALLA MÅSTE VINNA

att kräva att förändringar ska innebära en resursökning, inte omfördelning där de nu orättvist gynnade inte får fråntas något.

INDIVIDUALISERING

att hänföra problem till dem som upplever dem medan systemen som de uppstår i förefaller som neutrala. Ex. person med funktionshinder kontra samhälle som är funktionshindrande.

KONSENSUSKRAV

att eftersträva enighet och lojalitet i de egna leden på ett sådant sätt som tystar mariginaliserade röster

SKENHANDLING & FÖRHALNING

att låtsas skapa den önskade förändringen för att exempelvis vinna tid.

EXOTISERING

att reducera någon till objekt, fast med en idé om att det är en komplimang.

INTENTIONSFOKUS

att hänvisa till vad en handling hade för syfte, snarare än att se till handlingens effekter.

FÖRLÖJLIGANDE

att göra sig lustig över någon annans beteenden eller intressen och vid motstånd ofta hänvisa till “skoj”, “högt i tak” eller “humor”.

SEXUELLA TRAKASSERIER

att någon närmar sig en annan på ett sexuellt sätt som är ovälkommet. Inkluderar generell sexuell jargong.

EXPORTERING

att försöka frikänna sig från delaktighet i en förtryckande praktik med hänvisning till platser eller tider där det varit värre/synligare eller medvetna val. Ofta med hänvisning till egen identitet, intention eller egna uttalade värderingar.

SKYLLA PÅ OFFRET

att hänvisa förändring till den som blivit utsatt för något.

RELATIVISERING

att få någons erfarenhet att verka ofarlig i jämförelse med en annan situation. Antingen genom att jämföra med det värre eller genom att allmänliggöra erfarenheten utan att ta hänsyn till systematik eller sårbarhetens proportioner.

PSYKIATRISERING & MEDIKALISERING

att avfärda och stigmatisera någons beteende genom att klassa dem som befinliga eller historiska diagnoser så som “paranoid”, “hysterisk” eller “psykotisk”.

FÖRSVARA & FÖRKLARA

att prioritera återupprättelsen av sin egen image/identitet/självbild framför att värna om den som drabbats av effekterna av ens handling eller ickehandling.

PASSIVITET

att låta bli att ta eget ansvar och initiativ till förändring, utan förvänta sig att andra ska ge instruktioner och lära en.

STEREOTYPISERING

att hävda att någon beter sig som fördomen om den säger, medan alla andra som har det beteendet får bära det som individer utan särskild grupptillhörighet.

AV/SEXUALISERING

att objektifiera på ett sexualiserat sätt, positionera en annan som en mer eller mindre sexuell person än andra.

FIKTIV FRIHET

att inte sätta sig in i de hinder som beskrivs av den som upplever dem, utan förhålla sig till hindren som imaginära eller brister i mod och karaktär. Ofta beroende på att hindren är informella.

ÖVER HUVUDET

att inte tillåta ytterst berörda komma till tals utan framför allt tillskriva kunskap till experter som närmar sig ämnet från ett teoretiskt perspektiv.

LAGEN SOM TAK

att endast göra förändringar som krävs enligt lag.

TYCKA SYND OM

att agera på en känsla av medlidande för någon som drabbats. Det är en passiviserande känsla som motverkar handlingskraft hos både den som ömkar någon och den som ömkas.

YTTRANDEFRIHET

att hävda sin lagliga rätt att säga vad som helst utan ansvarstagande för effekterna av det. Ofta med en idé om att det är positivt när “fördomar luftas så att de kan bemötas”.

MEDVETEN DISASSOCIATION

att undvika ett ämne som bedöms som obehagligt. I ett samtal kan det innebära att svara med vad som helst som inte har med saken att göra.

FRIHETSBERÖVANDE

att på konkreta sätt begränsa någons rörelseutrymme.

OTILLGÄNGLIGHET

att handla, eller oftare låta bli att handla på sätt som begränsar möjligheterna till deltagande.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrShare on LinkedInEmail this to someone