Transamerica

I Transamerica från 2006 får tittaren möta en respektfull skildring av en transperson trots att genren befinner sig i äventyrskomedins gränsområde. Sabrina Bree, som spelas av Felicity Huffman, har kämpat för sitt liv som transkvinna. Hon har tänkt igenom allt och bestämt sig för att göra ett könsbyte. Livet börjar se ljusare ut och Bree känner sig helt tillfreds.

Oväntade händelser

När en vecka återstår tills den efterlängtade operationen går av stapeln får Bree ett högst oväntat telefonsamtal. Den unge mannen Toby (Kevin Zegers) ringer från ett fängelse i New York och vill tala med Stanley Schupack. Det visar sig att Bree hette så som man. Sjuttonåringen hävdar att han är Stanleys son. Bree känner att hon inte bryr sig det minsta, men nämner det för sin terapeut som plötsligt vägrar att skriva under operationsremissen om Bree inte gör upp med sitt förflutna en gång för alla innan hon opererar sig.

Road trip

Bree ger sig iväg till New York för att lösa ut Toby ur fängelset. Väl där vågar hon dock inte berätta sanningen för honom utan utger sig för att vara en kristen missionär som erbjuder honom skjuts tillbaka till västkusten. Det visar sig att Toby är fundamentalt olik Bree på alla sätt. Hon är prydlig, återhållsamt sminkad och oklanderligt klädd. Dessutom är hon mån om att föra sig med stil. Toby däremot är högljudd, ful i munnen, smaskar och äter med fingrarna. Dessutom håller han på med droger och prostituerar sig för att underhålla sitt missbruk. Filmen bjuder på en hel del komiska scener under den dynamiska duons road trip. Bland annat plockar de upp en liftare som stjäl både bil och pengar.

Människoöden

Tittaren får också veta hur Toby har haft det och hans historia är allt annat än komisk. Mamman begick självmord och pappan förgrep sig på honom, vilket gör att Bree inte känner att hon kan lämna honom i styvpappans vård igen. Efter en del missöden hamnar de till slut hemma hos Brees föräldrar i Arizona och man får en inblick i hur hon har haft det under uppväxten. Mamma Elisabeth (Fionnula Flanagan) är oerhört komisk och lockar fram en hel del skratt, medan den transföraktande systern lämnar övrigt att önska.

Det finns emellertid en outtalad och underliggande historia som varken berättas eller berörs och det är Brees människoöde och de känslor som måste röra sig i hennes inre. Istället flamsas det bort i komiska scener eller så läggs fokus på sonens tragiska upplevelser istället. Visserligen får man möta en respektfullt skildrad transkaraktär, vilket är ovanligt inom komedigenren som gärna sysslar med överdrifter och inte drar sig för att göra narr av människor i jakten på de åtråvärda skratten. Bree behåller sin värdighet från början till slut och genomför sin efterlängtade operation för att ta steget fullt ut mot ett liv som kvinna.

Leave a Reply