Komedin Mitt liv i rosa från 1998 är en både komisk och smått tragisk skildring av en förort i Frankrike där nioåringen Ludovic (Georges DuFresne) inte känner för att vara pojke längre. Varför ska man behöva klippa håret kort och klä sig i färglösa t-shirtar och obekväma byxor när man kan ha långa och vackra lockar? Volangkjolar, tjusiga klänningar och färggranna läppstift gör helt enkelt livet mycket roligare.
Missförstådd
Ludovic älskar sitt liv, men han har i princip alla emot sig. Föräldrar, skolkamrater och hela grannskapet är förfärade och menar att han har dåligt inflytande på klasskamraternas kollektiva moral. När han talar om för alla att han ska gifta sig med en pojke när han blir stor är måttet rågat. Ludovic blir fysiskt tillrättavisad av si
n pappa (Jean-Philippe Ecoffey) medan mamma (Mich_le Laroque) menar att det bästa de kan göra är att skicka Ludovic till en barnpsykolog. Hela grannskapet manar på och den missförstådde pojken får gå i terapi.
Naturligtvis har terapin ingen inverkan alls utan kostar bara en massa pengar. Ludovic har bestämt sig och hans känslor är varken tillfälliga eller övergående. Även om filmen är en komedi som är gjord för att människor ska skratta känner man som tittare att karaktären aldrig får en chans. Han betraktas som en fallerad son och en kamrat med anmärkningsvärt dåligt omdöme. Ludovic är dock både stolt och stark genom all turbulens som skakar grannskapet. Han varken skäms eller låter sig skrämmas utan är helt och hållet ärlig mot sig själv och sina känslor oavsett vad alla andra tycker eller tänker.
